Inatt hade jag den hemskaste drömmen jag nånsin haft tror jag. (Fast iofs är den där mördar-drömmen när mördaren sågade folk mitt itu med en motorsåg och jag var tvungen o se på, lite i samma nivå...)
Men den här drömmen handlade inte om några motorsågar eller mördare eller döda människor. Nä, den handlade om nåt helt annat. Jag kan inte ens beskriva den känslan jag hade i den drömmen! Så jävla hemsk. Först känslan av skam, att inte veta vad man gjort eller varför man gjorde det, att ångra och att bara hoppas på att det är en dröm. Men man vaknar inte. Sen den fruktansvärda känslan, att känna sig helt övergiven, värdelös, hjälplös, förstörd... Shit alltså.
Sen när jag vaknade - vilken lättnad. Vilken fruktansvärd lättnad! Herregud.

Puh.

Och nej - jag tänker inte skriva här vad jag drömde. Definitivt inte nämna några namn... Vissa kan kanske lista ut ungefär vad det handlade om men aldrig vad som hände. Jag känner mig fortfarande övergiven och förstörd!
Tur att det är fint vårväder ute idag, annars hade jag deppat ihop totalt.

♥