När vi var på affären idag kom det fram en gubbe till mig. Han såg rätt.. efterbliven ut.

Gubben: Hej.
Jag: Hej..
Gubben: Vad heter du?
Jag: Julia..
Gubben: Vad är du för stjärntecken?
Jag: Öh va? Våg?
Gubben: Född i september eller oktober?
Jag: September.
Gubben: 23:e eller 24:e?
Jag: Ehm.. 24:e.
Gubben: Vad heter du mer än Julia?
Jag: Berg..

Så gick jag iväg. Sen när vi gick hem så råkade han hamna före oss på vägen. Ju närmre gubben vi kom desto saktare gick vi, och ju saktare vi gick desto saktare gick gubben och han vände sig och kollade bak hela tiden. Sen stannade han vid kanten och väntade tills vi fram (tyckte också jag såg att han petade näsan.. eller nåt), sen började han prata med mamma.

Gubben: Hej, vad heter du?
Mamma: Lotta..
Gubben: Bor du här i Hällefors?
Mamma: Ja det gör jag.
Gubben: Jaha, i kronhagen eller? *pekar*
Mamma: Ja..
Gubben: Vad heter du mer än Lotta?
Mamma: Jag heter Sundin.
Gubben: Jag heter Håkan.
Mamma: Okej..

Sen gick han iväg.

Det bor så otroligt normala människor i den här hålan!