Jag och Pekka pratade om en sak imorse.. jag har alltid tyckt att när man är tillsammans med någon så kan det ju för sjuttsingen inte vara så svårt att vara utan varandra ett tag. "En dag - superenkelt. En vecka lite jobbigare kanske men inga problem. En månad är väl gränsen då det börjar bli lite tufft på riktigt". Men vet ni vad? Det är värre än man tror! Jag saknar Claes innan han ens gått härifrån, och ett dygn utan att träffa honom en enda gång är fan inte kul. Dom fem dagarna jag var i London trodde jag att jag skulle DÖ av saknad.. men jag överlevde som tur var. Har alltid tyckt att det är fånigt med alla klyschor, "du är mitt allt", "jag älskar dig av hela mitt hjärta", "utan dig är jag ingenting" osv. Men även om dom låter sjukt töntiga så är det faktiskt lite sant ändå..
   Och älskade, älskade du.. du betyder mer än du tror. :) ♥


Nu ska jag lägga mig..:) Gonatt på er!



♥