Har känt mig lite nere hela dagen.. eller inte hela, från eftermiddagen ungefär. Vet inte varför, det är bara en sån dag idag. När jag inte gör nånting en lördag eller söndag så blir jag helt superdeprimerad och bara vill lägga mig ner och gråta en timme eller två. Har kommit på att när jag inte gör nånting så börjar jag tänka, och att tänka är ju inte så bra alltid, det har jag kommit fram till för ganska länge sen. Känner bara för att gå och gräva ner mig någonstans där ingen kan hitta mig. 
   För när man inte vet vad som är fel, nej då är det ju inte heller så lätt att fixa det, eller hur?

And isn't it ironic.. don't you think?

Nej, nu ska lilla emo-Julle gå och lägga sig och grina ett tag och tycka synd om sig själv. Precis som vanligt alltså. Gonatt.