Jag tror att mina fobier håller på att gå mig över huvudet. Då främst spyfobin, bakteriefobin och krypfobin.

Det räcker med att jag ska se en svart liten prick för att jag ska hoppa till av rädsla, för att senare upptäcka att det inte var en liten spindel som gjorde att jag höll på att skita ner mig av skräck, utan ett litet ludd eller liknande. På sommaren har jag rätt ofta spindlar i mitt rum - i taket, på väggarna och till och med i sängen. Jag vågar knappt sova och jag granskar alla väggar och taket innan jag går in i rummet ens, den tiden på året. Sen vågar jag knappt vara ute i naturen. Att ligga i gräset och sola, till exempel, är skitsvårt för jag är skitskraj att det ska komma en spindel eller andra kryp.

Min skräck för smuts, smitta och bakterier börjar också kännas en aning fånig nu men jag kan inte göra så mycket åt den. I skolan eller på andra offentliga ställen låter jag bli att ta i dörrar med händerna tex, använder tröj/jackärmen eller låter någon annan öppna. När jag tar mat i matsalen kan jag inte låta bli att tänka på hur många som tagit i slevarna, som kanske inte tvättat händerna efter dom varit på toa, hostat i händerna eller nåt annat som inte är så fräscht. Det är inte bara på offentliga ställen jag är sån. Hemma öppnar jag tex oftast sopskåpet med fötterna (..) eller lillfingret, kylskåpet med handleden, spolar, stänger och öppnar toalocket med fötterna, låser upp dörren med övre sidorna av händerna osv. Innan jag badar står jag och skrubbar badkaret en stund. Börjar gå lite överstyr känner jag, men what can I do?

Och spyor då.. kanske det värsta, och det är fan tur att jag oftast slipper det (peppar peppar ta i trä). Blir rädd så fort någon nämner att någon spytt. Livrädd! Spelar ingen roll om jag känner personen eller inte. I fredags var våran lärare borta pga magsjuka, när hon var tillbaka i tisdags var jag rädd att hon skulle smitta. Om någon säger att den mår illa blir jag rädd, och säger någon att den spytt blir jag helt förlamad. Typ. Ifall jag vaknar på natten av att någon hostar blir jag helt stel och lyssnar och kan inte somna igen på evigheter. Julen 2007 hade vi magsjuka i huset sist, jag var den enda som inte spydde. Jag isolerade mig på mitt rum och gick bara ut när jag behövde gå på toa (när det verkligen var kris dvs). Det var kanske det som gjorde att jag blev konstigt sjuk, jag sov från onsdag till fredag och var allmänt knäpp (har läst inlägg osv från då och vet haha!). En gång under den tiden när jag låg och sov vaknade jag till och trodde att jag skulle spy. Flög upp ur sängen, började grina, sprang till mamma medan jag ropade "jag vill inte spy, mamma jag vill inte spyyyyyy!". Usch, fy fasen.. finns inget värre!

Nu ska jag fortsätta att titta på när stackars FBK får spö av bajs-HV71.