Mitt humör ligger på botten nu. Eller nej vänta. Under botten. Nergrävt någonstans och ordentligt igentäppt också. Fråga mig inte varför, för how the fuck should I know?

På sista lektionen så var jag ju tvungen att stanna kvar och prata om mitt fula äckliga projektarbete (som för övrigt ska vara inne om cirka 23 och en halv timme). Nej ändra det och flytta det och döp om det och ta bort det och lägg till det och skjut dig själv när du är klar. Ja okej det ska jag göra. Tack för tipset.

När jag gick hem med tusen kilos packning som vanligt på torsdagar, och dessutom ett redan tappat humör, så möter jag en old lady på trottoaren som kollar på mig och mina väskor som om jag vore totalt dum i huvudet och trängde in sig mot kanten med en förskräckt blick när jag gick förbi henne. Hade lust att svinga upp gympaväskan i ansiktet på henne och skrika VAFAN ÄR DITT PROBLEM KÄRRING JAG HAR INTE RABIES!!!! ELLER OKEJ DET KANSKE JAG HAR JUST NU MEN DET ÄR DITT FEL!!!!!!!!!!

Ute var det kallt och det gjorde att jag tappade känseln i både ben och ansikte. Snorig som ett jävla grisarsle stapplar jag fram och försöker att gå någorlunda normalt med en extra belastning på tjugo kilo och ett underlag som varierar mellan svinhal snö och snöhögar. Blir mer och mer irriterad för varje bil som åker förbi och vill skrika åt varenda människa MEN DU ÄR VÄL INTE SÅ JÄVLA SNYGG DU HELLER!!!!!!! alternativt att slänga mina väskor åt helvete och sätta mig i diket och grina en skvätt.

Inte nog med detta och att klockan är halv fem och hela dagen är borta - nej nu ska jag sitta och göra klart en fittig tyskaläxa som jag inte fattar nåt av och utöver det ska jag ändra om hela mitt projektarbete.

Sug kuk och låt mig va. För helvete.