Tur i oturen får man väl ändå säga
Jag sitter vid datorn, plötsligt springer min 15-åriga bror förbi och slänger något på golvet. Jag tittar på honom och stelnar till en stund när jag ser hans ansikte som är fullt i något som ser ut som blod. Jag tittar ner på golvet och ser att han slängt sin rödfläckiga skjorta i tvätten.
Jag: Anthon..
Anthon (en aning stressat): Ja?
Jag (lite mer stressat): Vad har du gjort?!
Här springer tankarna snabbt förbi. Tänker på den gången för många år sen när han slog i huvudet i en stång och blödde som satan. Kanske har han ramlat på cykeln och måste åka till sjukhuset och opereras akut. Varför är han inte i skolan? Är det allvarligt? Borde jag börja gråta? Be för hans liv? Kommer han att dö?
Anthon: Jag har spelat in en film.
..
Men lägg av.
Jag: Anthon..
Anthon (en aning stressat): Ja?
Jag (lite mer stressat): Vad har du gjort?!
Här springer tankarna snabbt förbi. Tänker på den gången för många år sen när han slog i huvudet i en stång och blödde som satan. Kanske har han ramlat på cykeln och måste åka till sjukhuset och opereras akut. Varför är han inte i skolan? Är det allvarligt? Borde jag börja gråta? Be för hans liv? Kommer han att dö?
Anthon: Jag har spelat in en film.
..
Men lägg av.
1 Kommentarer
1.
erika
ja. färstår om du höll på att sätta hjärtat i halsgropen!
