Inatt drömde jag en riktig mardröm. Jag drömde att jag missade studenten/balen.. flera gånger! Usch..
   Första gången så var det studentdagen (jag kunde inte riktigt förstå att tiden gått så snabbt, det var ju januari nyss!) och vi stod på skolgården, på morgonen innan vi skulle sluta. Sen började Eveline flina lite hånfullt mot mig och jag trodde jag hade nåt skräp eller nåt i ansiktet, så känner jag och märker att jag glömt sminka mig! Så i panik drar jag med mig Sara (som senare blev Pekka) hem till mig för jag måste ha smink. Vi tar vägen förbi krokborn på cykel, sen kommer det en man bakom oss som cyklar allt snabbare. Sen sladdar han till i en sväng och stannar oss. "Ni kollar väl på Efterlyst?" säger han och tar upp en pistol ur fickan. Sara/Pekka säger "åh typiskt.. inte nu!" och sen vänder vi cyklarna och drar iväg så snabbt vi kan åt andra hållet. Sen åker vi in på en väg och in i ett litet hus, där blir det en katt-och-råtta-lek ett tag, och till slut blir jag instängd i ett rum och då ringer jag mamma. Jag kunde bara prata jättetyst och så hörde jag inte vad mamma sa heller. Ja, sen slutade det med att vi blev räddade av polisen men jag var ändå så grymt besviken över att jag missade min egen student. Varför var jag tvungen att ha det jävla sminket liksom?

I nästa del av drömmen missade jag balen. Den skulle vara nu på måndag och jag hade ingen klänning att ha på mig - den skulle ju vara klar om några månader. Jag blev så sur och nu hade jag en klänning för nästan tre tusen som jag aldrig använt och säkert aldrig kommer göra heller - vad skulle jag göra med den då?

Sen i sista delen så var det studentdagen igen. Det var också på morgonen och vi stod på skolgården. Sen skulle vi ta klasskort men det fick vi inte. Jag tyckte det var lite konstigt men brydde mig inte så mycket mer om det. Sen stod jag med mina klasskompisar från nian och kramade dom och tyckte det var grymt trist att jag aldrig kommer få se dom mer i hela mitt liv. Jag kramade alla på en gång och mina armar blev typ lika långa som hela skolgården.. Sen helt plötsligen läser Erling upp "Julia Berg, SP3" och då ser jag att alla redan börjat gå ut. Springer dit och ställer mig, när jag kollar ut över skolgården så är det helt dött. Det är min familj som står där och min moster på ett hörn, sen en annan familj. Det var inte heller nåt sånt där band emellan studenterna och dom anhöriga. Sen bara var det slut, min jävla student var slut! Inga kort, ingen gemensam middag före, alla samlades inte i skolan före, nästan ingen kom och kollade, tvåorna hade inte plockat blommor och ställt ut, vädret var inte bra, det blev inget kramkalas med tusen grejer runt halsen, inget åkande på flak.. Och jag blev så ledsen! Jag började gråta och klagade hos en lärare men hon sa att hon inte kunde göra nåt annat än att jag fick ta studenten med dom andra nästa år istället.. Fy fan! Vilken mardröm haha.

Oj då, det här blev riktigt långt! Aja skitsamma, men tänk om man skulle missa studenten eller balen? Då har man gått i skolan i hela sitt liv i onödan verkligen, usch vilket slöseri. Om jag missar nåt av det kommer jag dö. Bara så ni vet..