Jag har så gott som alltid hatat hockey. Mest för att det är en sport, och jag hatar sporter i största allmänhet. Eller snarare allting som har med sport att göra.. men iallafall. Men också för att det alltid sänds på kvällen vilket gör att man missar en massa andra program om någon annan i huset ska se en match. Sen började jag titta på matcherna ändå när någon här hemma absolut skulle se, och nu då? Nu sitter jag, själv framför TV:n i vardagsrummet eftersom de andra tittar på samma kanal någon annanstans i huset, och tittar på.. just det, hockey. Sitter på helspänn och fastnar med handen halvvägs på väg till munnen för att stoppa in ett chips bara för att någon i FBK håller på att göra mål. Eller känner att det bubblar till i magen och man kan inte sluta le om det blir ett mål. Ungefär som att vara nykär. Snart kan jag skriva in i mitt CV "Goda kunskaper i hockeyspråk" under språkkunskaper.. för nu har jag lärt mig reducering, kvittering, kontring, köksvägen, boxplay, powerplay, tre-mot-två-läge, icing och allt vad det nu heter. Kan ju vara bra att veta.. kanske.

Och förresten.. är det bara jag som misstolkar meningen "Jonas Gustavssons nolla spräckt efter 240 minuter och 25 sekunder"?