När jag slog på telefonen efter bion hade jag flera sms. Bland annat ett från mamma, som skrev att någon hade ringt till henne och sagt att hon kört över en röd katt på vägen ovanför oss och att det "small ordentligt". Och eftersom vi har de enda två katterna häromkring vad jag vet så var det ju inte så kul att höra.. de hade varit ute och letat men inte hittat något.
Trodde först att det var Svante (den korthåriga) som dött. Satt tyst med klump i halsen och tårar i ögonen i bilen, efter ett tag skickade mamma att det var Alfons, men han hade kommit hem, skitig och med sår i ansiktet. Stackars liten :(

Nu är jag hemma äntligen, sån tur att han klarade sig men man vet ju aldrig hur det blir.. han är konstig, bara ligger helt still och vänder bort huvudet. Han är jämt så gosig och kurrar när man klappar honom och nu bara ligger han där utan ett enda ljud. Vill bara plocka upp min fina katt och pussa på honom men jag är så rädd att han ska få ont. Tänk om det är något som gått sönder inuti kroppen, för något är det antagligen som är fel. Chockad såklart, men annars då? :( Vill att han ska få komma till en veterinär så fort som möjligt men det finns ju ingen i närheten, knappast på en söndagkväll heller.

Krya på dig misse. I love you.