Måndag
Idag började min coaching på Communicare.. eller ja, vad det nu hette. Var inte så nervös utan mest besvärad för jag hade tänkt att det skulle vara grymt drygt. Hade föreställt mig att det skulle vara som ett sånt där alkoholistmöte man ser på filmer, ni vet? När alla sitter i en ring i ett stort rum och snackar. "Jag har varit arbetslös i två månader nu och känner att jag är på väg mot undergång.." typ. Men det var inte alls farligt. Trodde att vi skulle vara fyra personer bara, men tydligen så var det fyra nya bara och flera andra som redan varit där sedan innan. Och i alla grupper brukar det alltid finnas någon eller några människor man inte trivs med, som man inte vill prata i närheten av osv, men otroligt nog så var det ingen sån där utan bara skönt folk, haha. Till och med ledaren (eller vad man nu säger) är bra. Inte en sån där jobbig, allvarlig sak. Tur :)
Och på tal om ledare och sånt, jag tycker att man jobbar bäst med lite oseriösa ledare eller lärare. Eller inte oseriösa kanske, men såna som typ skämtar och svär ibland och kan spåra ur ämnet då och då. Inte bara en sur gammal gubbe eller kärring som står och pratar stelt i evigheter, aldrig skämtar eller något och bara häller en massa uppgifter över huvudet på en. Då blir man bara irriterad och orklös och orkar inte göra ett skit. Är dom däremot lite roligare så är det roligare att göra saker också! Typ som en lärare vi hade i gymnasiet, i ett av världens tråkigaste ämnen - religion. Men trots att man hatade religion älskade man lektionerna för att man alltid hade så kul med läraren. Sen lyssnade man på genomgångarna för att hon kunde bland in skämt helt plötsligt i det allvarliga. Synd bara att såna lärare är rätt sällsynta!
Hoppsan, nu spårade jag ur som vanligt också. Förresten så sa ledaren innan vi gick hem att han skulle googla alla nyas namn och se om man hade en blogg där man skrev elaka saker. Haha. På skämt kanske, men man vet aldrig ;) Googlar han mig så är ju chansen/risken att han hittar mig.. ganska stor. Fast å andra sidan så är väl inte min blogg direkt hemlig heller, haha.

Och på tal om ledare och sånt, jag tycker att man jobbar bäst med lite oseriösa ledare eller lärare. Eller inte oseriösa kanske, men såna som typ skämtar och svär ibland och kan spåra ur ämnet då och då. Inte bara en sur gammal gubbe eller kärring som står och pratar stelt i evigheter, aldrig skämtar eller något och bara häller en massa uppgifter över huvudet på en. Då blir man bara irriterad och orklös och orkar inte göra ett skit. Är dom däremot lite roligare så är det roligare att göra saker också! Typ som en lärare vi hade i gymnasiet, i ett av världens tråkigaste ämnen - religion. Men trots att man hatade religion älskade man lektionerna för att man alltid hade så kul med läraren. Sen lyssnade man på genomgångarna för att hon kunde bland in skämt helt plötsligt i det allvarliga. Synd bara att såna lärare är rätt sällsynta!
Hoppsan, nu spårade jag ur som vanligt också. Förresten så sa ledaren innan vi gick hem att han skulle googla alla nyas namn och se om man hade en blogg där man skrev elaka saker. Haha. På skämt kanske, men man vet aldrig ;) Googlar han mig så är ju chansen/risken att han hittar mig.. ganska stor. Fast å andra sidan så är väl inte min blogg direkt hemlig heller, haha.

0 Kommentarer

