Igår såg vi på en sorglig film. Jag tycker alltid att det är värst när det är djur inblandade i sorgliga filmer, usch! Den var jättebra iallafall, fortsätt inte läsa om du inte vill veta vad den handlar om.

Det är en sann historia (gjorde filmen ännu mer sorglig) om en hund som följer sin ägare till tågstationen varje dag och väntar utanför till han kommer hem från jobbet. En dag dör ägaren men hunden fortsätter gå dit varje dag och bara väntar på att han ska komma ut genom dörren. Han går dit varje dag ända till han själv blir så gammal att han dör. I verkligheten finns det en staty på den platsen där han satt. Usch.. och när jag skulle borsta tänderna när vi hade kollat klart på filmen såg jag att jag hade flera tårfläckar på min axel hahaha.. ja så kan det gå. Absolut sevärd film!

Snart blir det frukost och sen Communicare.