Jag röstade visserligen men inte på Fredrik "mycket vill ha mer" Reinfeldt.
Vi, som många andra, följde valvakan igår och resultatet blev väl någorlunda som jag trodde men inte som jag hoppades på. Tänker verkligen inte kasta mig in i alla miljontals politiska diskussioner för jag känner inte att jag orkar för fem öre eller ens behöver argumentera varför jag tycker som jag gör. Andras ord kan inte ändra vad jag tycker ändå och mina ord kommer säkerligen inte ändra andras åsikter heller utan alla blir bara mer förbannade på varandra.

SD i rikstagen kan ingen ha missat heller. Jag gillar inte partiet och det skulle aldrig få min röst men kan ändå inte låta bli att undra varför dom nästan har "ensamrätt" på invandringsfrågan, som jag läste att någon tyckte på facebook, och varför inte de andra partierna börjar ta upp frågan när de ser att SD:s stöd växer så. Att de fått över 330000 röster av 5,8 miljoner möjliga talar ju för att en stor del av befolkningen ser det som ett problem, och när inget annat parti väljer att ens ta upp diskussionen (kan ha missat det iofs men har inte sett någon som pratat om det och det känns nästan som alla undviker frågan) så är ju SD det enda man kan välja om man vill göra den rösten hörd. 
   Nu låter det nästan som att jag försvarar SD men det gör jag inte. Om ni inte sett den HÄR videon, titta på den. Den och deras pinsamma valfilm sammanfattar ganska bra hur jag ser på dom men jag kan ändå inte låta bli att undra varför alla politiker antingen ignorerar SD eller kastar tonvis med hat istället för att inse fakta och börja komma med egna lösningar.

Sådär. Det var det politiska jag hade att komma med på länge känner jag.